Paul Ullsten i Härnösand tillhör de verkliga solosågsveteranerna. Han köpte sitt sågverk redan något år innan Logosol hade startat, direkt av upphovsmannen Bengt-Olov Byström själv. Och drygt 30 år senare använder han fortfarande samma utrustning.

 

På väggarna i radhuset är det tätt mellan oljemålade fjällmotiv. Det är tydligt att intresset för skog och fjäll är väl förankrat hos före detta polismannen Paul Ullsten i Härnösand.

Född och uppvuxen på ett litet jordbruk i Bjästa, med fyra kor och en häst, fick han som 14-åring börja arbeta i skogen. Redskapen på den tiden var yxa och timmersvans, arbetsdagarna var långa och det kändes i kroppen när träden var fällda och timret apterat och framkört. Att Paul, när tillfälle gavs, var snabb till att byta svans och yxa mot motorsåg förvånar inte.

– Att fälla träd, det kan jag, med både yxa och motorsåg, konstaterar Paul och bjuder från fatet med hembakat som hans hustru Margot ställt fram. Under sina 40 år som polis, bland annat som länets första hundförare, varvade han sedan arbetet med att jaga förbrytare med att fälla träd, bygga hus och snickra möbler.

PAUL SLOG TILL OCH KÖPTE DIREKT!

När Paul Ullsten hörde talas om att Bengt-Olov Byström var i färd med att konstruera ett nytt och flyttbart sågverk hemma i gillestugan på Bondsjöhöjden i Härnösand blev han intresserad. Lite senare fick han på en skogsmässa med egna ögon se att sågverket verkligen fungerade.

– Jag slog till direkt, minns han. Det måste ha varit en av de första solosågarna som tillverkades. Under åren som gått har Paul Ullstens solosåg varit flitigt använd. Den var enkel att flytta på bilens takräcke och Paul kunde själv bära med sig sågverket och sätta upp den på lämplig plats, oavsett om det var hemma hos kompisar som behövde bygghjälp eller ute i skogen för att såga vindfällen.

UPPGRADERADE MED ELSÅG

Fjällstugan i Marsfjällen byggdes med virke som Paul sågat för egen hand, jaktstugan i Viksjö likaså. Stommen restes med färskt, tätvuxet och nysågat virke som sedan fick torka ett år innan husen byggdes klart. Överlag användes grovt timmer som byggvirke.

– Det var helt suveränt och mycket ekonomiskt, konstaterar Paul. Några år senare provade jag att sätta dit en elsåg. Och jag har köpt en kraftigare lyft och en förlängning av sågverksbalken. Men i övrigt är sågverket detsamma som det jag köpte för tre decennier sedan.

SÅGVERKET ANVÄNDS FORTFARANDE FLITIGT

När vi några dagar senare beger oss till sommarstugan i Docksta har Paul fått en ny Logosolkeps att sätta på huvudet. Med i bilen finns också Bengt-Olov Byström som är nyfiken på vad det blev av det sågverk som Paul Ullsten köpte 30 år tidigare.

Dockstafjärden ligger kall och delvis täckt av is när vi parkerar. Höga björkar avtecknar sig mot en grå himmel. Vi tar hjälp av en hård skare för att bege oss nerför sluttningen, mot vattnet. Enstaka snöflingor lägger sig till rätta på granarna. Paul berättar om lodjuret som vaktade från en hög sten strax invid stugan och om öringarna som barnbarnen fiskat från bryggan. Och om de drygt hundra älgar han skjutit.

– Men nu tar jag det mestadels ganska lugnt, säger han. Invid ett välfyllt vedskjul står det flitigt använda sågverk av aluminium som följt Paul Ullsten genom livet, till synes helt opåverkat av tidens tand. Det är bara enstaka repor och lite rost på muttrarna som avslöjar att det inte är helt nyköpt.

Bengt-Olov Byström konstaterar förtjust att det i stort sett är samma konstruktion som än idag säljs till kunder över hela världen. På lyften ligger ett tiotal grova björkplankor staplade. Det är resultatet av några timmars arbete under den gångna hösten. När virket torkat ska det förvandlas till ett rustikt bord att ställa på verandan. Ett antal yviga granar står på tur att fällas.

– Jag tänker mig att klyva bräderna och sedan limma ihop dem för att få bordet mer stabilt, säger Paul och låter handen glida över snittytan. Under glatt samspråk fortsätter Paul och Bengt-Olov att inspektera sågverk och virke innan de beger sig ut på bryggan där gemensamma bekanta och minnesvärda fiskafängen avhandlas. Det är två män i sina bästa år som intresserat tar del av varandras historier och erfarenheter.

BYGGT MED FÄRSKT VIRKE

Över kaffe och macka på verandan konstaterar sedan Bengt-Olov Byström att det sågverk som bytt ägare tre decennier tidigare förvaltats väl.

– Sågverket har använts på flera platser och för många olika ändamål, precis som det var tänkt när jag tog fram den första prototypen, säger han. Att Paul har byggt med färskt virke och därmed sluppit att torka det först gör hela processen otroligt effektiv.

– Dessutom, tillägger han med en blick på den slanka 80-åringen som på andra sidan bordet värmer händerna runt kaffekoppen, är Paul ett levande bevis på att man håller sig frisk genom att fortsätta odla ett starkt intresse.