Jubileumsåret går mot sitt slut. Det har inte bara varit ett bemärkelseår med firande och kampanjer. Det har av olika skäl även varit ett år av eftertanke.

När Logosol startade var jag redan i mogen ålder, med barn på gränsen till vuxna. Lägger man till 20 år på det, så inser läsaren att jag passerat pensionsåldern. Jag har tänkt arbeta vidare i några år, men dagen närmar sig när Logosol drivs av nästa generation.
Det får mig att tänka på vilka värderingar som byggt Logosol till det företag vi är idag. Själv tror jag att det är värderingar från ett svunnet Sverige, från den landsbygd där jag växte upp för ett halvt sekel sedan.
Mina rötter finns i en by utanför Örnsköldsvik. Våra föräldrar var småbrukare och pappa drev även ett litet snickeri. Vi tillverkade bland annat höräfsor och lieorv som levererades till grossister i Örnsköldsvik. För yngre läsare kan jag berätta att orv är skaftet till en lie.
Vi barn hjälpte till med enklare uppgifter i snickeriet som att slå i pinnarna på räfsornas kammar. Pappa betalade oss 2 öre per kam och på en kväll kunde vi tjäna två kronor, vilket var mycket pengar på den tiden.
När jag berättar för dagens unga hur vi hade det, låter det som om vi levde i fattigdom. Så upplevde jag inte det, tvärtom hade vi det nog lite bättre än många andra småbrukare, tack vare snickeriet och byns telefonväxel som till stor del sköttes av barnen i familjen.
Däremot var det ett resurssnålt samhälle, när man var tvungen att vända och vrida på allt och inte förbruka något i onödan. Jag kan tänka mig att hela vår by på den tiden förbrukade mindre resurser utifrån än vad en modern familj gör idag.
Det här är lärdomar som följt mig genom åren och som satt tydliga spår i Logosols produkter. Grunden för våra maskiner är att ta vara på skogens resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Hemma på gården, med enkel teknik till överkomlig kostnad.
Solosågen är rakt igenom en produkt av det tänkesättet. Med minimal resursanvändning omvandlar man timmer till virke utan långa transporter. Det som behövs hemma på gården, förädlas hemma på gården. Med åren har det tillkommit en hel flora av allehanda maskiner, allt fler av dem avsedda för yrkesmässig användning.
Grundtanken finns fortfarande kvar, det handlar om att hushålla med resurserna, till exempel genom att hålla nere elförbrukningen så att befintliga anslutningar fungerar och att våra kunder slipper höga fasta kostnader. Resultatet har blivit maskiner som löser sina uppgifter till lägre kostnad än annan utrustning.
Materialet trä är i sig en fascinerande skapelse, både genom sina egenskaper och dess ursprung.
Träden binder solens strålar och omvandlar dem med hjälp av fotosyntes till trä. Den förädling som solen påbörjat, fortsätter med att vi sågar och hyvlar, bygger hus, tillverkar inredningar och möbler och slutligen använder veden till uppvärmning.
Intresset för solenergi i alla dess former är idag överväldigande stort. Det är inget att bli förvånad över, med tanke på klimatförändringar, hotande brist på fossila bränslen och andra resurser.
Den nya värld som växer fram har många likheter med den svenska landsbygden för 50 år sedan, när en by i stort sett var självförsörjande och förbrukade mindre resurser utifrån än vad en familj gör idag.
Vi som var med på den tiden vet att det inte var något dåligt liv, tvärtom erbjöd det gemenskap och annat som vi idag är beredda att betala en hel del för.
Däremot tror jag inte att det gamla Sverige går i repris. Vad som väntar oss är en mer resurssnål värld, men i en annorlunda och mer teknikinriktad version. Detta är den stora utmaningen för oss på Logosol och något som finns med i allt vårt utvecklingsarbete.

Bengt-Olov Byström

Ledare hösten 2009