Jag är stolt morfar och farfar. Förutom att det är fantastiskt med barnbarn, väcker det minnen från när deras föräldrar var små. Jag minns Mattias, idag produktchef här på Logosol. Under en lång period kom han nästan dagligen hem från dagis med flygplan som han byggt av bräder. Efterhand fyllde hans konstruktioner alla väggar i vår gillestuga. En del var riktigt praktfulla och dekorativt målade skapelser.

Vad gör vi föräldrar när våra barn visar upp sina första försök? Vi berömmer och uppmuntrar dem att fortsätta. Barn äger rätten att känna sig stolta över vad de skapat med sina egna händer, oavsett om det är flygplan byggda av bräder, grytlappar eller pärlhalsband.
Så har föräldrar gjort i alla tider. Det har satt sina spår. Även som vuxna har vi rätten att känna oss stolta över vad vi har gjort med våra egna händer. Det är till och med i sin ordning att skryta en smula, utan att någon tar illa upp.

DET HÄR SLÅR MIG på väg hem från vice riksbankschefen Lars Nyberg, som denna Nysågat berättar om på mittuppslaget. Hans meritlista, eller curriculum vitae som det heter numera, är imponerande. Docent i nationalekonomi och Riksbankens representant i G10-gruppens kommitté för det globala finanssystemet. Bland mycket annat.
Ute på familjens ö i Stockholms skärgård mötte vi honom som en annan person. Klädd i blåkläder, med rätta stolt över vad han åstadkommit i sin snickarverkstad, av trä som han sågat och torkat själv.
Jag känner så väl igen känslan. Att tillverka något med egna händer, som till och med får godkänt av de egna kritiska ögonen och med stolthet kan visas upp för omgivningen.
Ingen missunnar dig att vara stolt, rentav en smula mallig.

DET ÄR INTE LIKA tillåtet att vara mallig över sitt dagliga värv. Varken över föredömligt handlagda blanketter, sakkunnigt skrivna PM eller kanske en glimrande idé till ny organisation för den egna arbetsplatsen. I det läget vet vi att det gäller att vara måttfull och spela ned den egna insatsen.
Kanske är det här också förklaringen till förändringar vi ser bland Logosols kunder. Från början köptes Solosågar och andra maskiner av rationella skäl. Det var lantbrukare som sparade pengar på att själva såga gårdens reparationsvirke och skogsägare som ville ta hand om vindfällen och liknande som inte var lönsamt att sälja.
Jag är övertygad om att stoltheten fanns med redan då, men det är numera en uttalad drivkraft för våra kunder. Det har i sin tur vidgat kretsen av människor som köper sig ett sågverk, en hyvel eller en snickerimaskin.

ALLT FLER UNGA blir också kunder hos Logosol. Inte sällan finns en pappa eller morfar i bakgrunden, som uppmuntrar och bidrar med virke ur släktskogen. Helt klart är att hantverk av alla de slag främjar möten mellan generationerna.
Hur viktigt det här är, styrks av en färsk undersökning som jag fick ögonen på för några dagar sedan. Den heter Storstadsbarometern och görs på uppdrag av Nöjesguiden, en tidning för storstädernas nöjesliv.
Undersökningen visar att karriär, kläder, resor och senaste mobiltelefonen inte lägre är det viktigaste i livet. Allt fler unga i storstäderna drömmer om ett liv på landet, om mer tid för familjen och om att arbeta med sina händer.

ENLIGT UNDERSÖKNINGENS projektledare syns trenden även i pressen. Förr fotograferades kändisar i storstadens nöjesvimmel, idag poserar de på knä i en blomsterrabatt.
Det är säkert av samma skäl Logosols produkter allt oftare dyker upp i tidningar och teve, nyligen för andra gången i TV4:as Äntligen Hemma.
Den här gången var det Bo Rappne som använde Big Mill Pro för att ersätta stenplattor med rejäla plankor av en nyhuggen ek.
Jag är övertygad om att programledare Rappne var mäkta stolt, rentav mallig, över vad han åstadkom med virke från ett träd som stod på gården. Ingen missunnar honom det.
Därmed vill jag önska alla Nysågats läsare en riktigt uppfriskande vinter i hantverkets och stolthetens tecken.

Bengt-Olov Byström

Delar en passion för trä

Bygg med hemsågade ekplankor